Jag och Emma kompletterar varandra väldigt bra. Vi är drivande på helt olika sätt och kan samtidigt säga ifrån till varandra. Detta har tyvärr lett till några duster oss i mellan. Men eftersom vi båda vet hur jobbigt det är att kämpa hårt för något så reder vi ofta ut det. 
Jag tror starkt på årets styrelse!

Jag kan dock skylla ifrån mig med att jag vart extremt stressad ett tag och faktiskt inte vart helt klar i huvudet övervissa saker i mitt liv.

Men nu har jag börjat lugna mig och tänka klart igen.

Det som hänt under februari har vart knapphändigt. Jag har vart sjukt sjuk. blivit frisk, jobbat, umgåts med min käre pojkvän, vart ute med hunden och rastat hästen.

Tänker inte berätta vad jag köpte på scandinavium för att jag inte ens berättat för min mamma då jag vill överraska henne lite fint=)

Jag fick ett vackert schabrak av min allra bästaste vän med Hello Kittty på <3

tjohopp

imorgon- scandinavium!!!!

Jag har lärt mig hur man ska hantera det nu och kan vända det mot något positivt istället för att ta åt mig skiten som man får.

När jag var 14-15 år så fick jag chansen att få en egen foderhäst, samt rida in och utbilda en unghäst och glida runt på en stor maffig fux som är utbildad på grand prix nivå och träna för ägaren till denne. Samtidigt blev jag efterfrågad av ganska många som ville att jag skulle hjälpa till att utbilda/träna deras hästar. Detta satte griller i huvudet på endel i min omgivning och jag blev kallad för en bortskämd unge som sågar ner sina hästar på tygel och absolut inte borde göra dedär rörelserna eller skolorna efter som jag inte var "redo" eller gammal nog för det.


Nu i efterhand så tänker jag mest på hur otroligt korkade personerna i fråga var som sa detta. INGEN av dem, kunde göra det på hästryggen som jag kunde. Men när jag var 15 år så blev jag bara ledsen och sårad. Varför gick mina klubbkamrater runt och snackade skit om mig när jag hade fått möjligheter att utvecklas och bli en duktigare ryttare? Självklart var dem avundsjuka, de fick aldrig någon helsvart orörd unghäst att utbilda, de fick heller aldrig kännas på hur det var att lära sig galoppombyten på en extremt fin fux som fått lovord från Jan f****ing Brink! Jag fick möjligheten och det har lagt grunden till allt jag kan idag. Jag vet hur det ska kännas när en häst har en Ärlig eftergift genom hela kroppen och jag vet hur det ska kännas millisekunden innan hästen byter galopp. Med mycket hjälp av min mamma så kunde jag sträcka på mig, och visa att jag var Stolt för vad jag kunde.


Mycket av detta kan jag relatera till det lilla landet lagom, med brunsås och mellanmjölk. Här i sverige får man minsann inte säga att man är duktig... Eller alla säger ju att man får, men ojojoj vilket liv det blir om man verkligen gör det! Dubbelmoral så in i bängen!

En situation som jag hört om nu det senaste handlar om en skitduktig ung tjej som ska få en ny ponny. Denna ponnyn kommer importeras från England och har gått EM i dressyr med föregående ryttare. Nu är det alltså samma folk som var på mig, som är på denhär tjejen. Hon köper sig tydligen till framgång. Det är så sjukt tråkigt att höra sånt här. Jag själv tycker att tjejen får en fantastisk möjlighet att utveckla sig. De som klagar är de som aldrig kommer kunna ha möjligheten att ta sig långt. Och innerst inne vet de att de inte har kapaciteten till det heller. Därför blir det så himla lätt att klanka ner på en som HAR kapaciteten och som HAR tillgångarna.



Nästa gång någon säger något elakt om dig och din häst. Vänd på det, personen som säger det önskar bara att denne hade det precis som du. 

The end!

Jag tror inte att någon ryttare kan neka det faktum att Adrenalitet pumpar på ganska bra när man rider mot hindret utan att ha en blekaste aning om man kommer flyga över det, med eller utan häst, drösa in rakt igenom det eller möjligtvis hänga, fast i stigbygeln bakom en galopperande häst.

Jag började rida lille jackpot  minst en gång i veckan för att han ska hålla sig fin inför försäljning. jag har även hand om försäljningen för den lille gubben.

Anna började på ridskola som 8-åring och det har sedan dess varit som hennes andra hem. Hon har både spelat fotboll och åkt längdskidor men när hon fick hästen Trollan på foder som 14-åring, lade hon undan allt annat för att satsa allt på hästarna.

Anna är, och har alltid varit, lång. Med sina 180 cm får hon ofta rida de riktigt stora hästarna, något som hon tycker är synd för egentligen tycker hon bäst om små och kvicka hästar. Dessutom har hon inte någon riktig ponnytid att tala om. Men det är bara att acceptera och gå vidare.

Annas långa ben är något varje dressyrryttare drömmer om. Det har hänt att hästen har försökt bita av dem i ren desperation men bara hon kommer åt den så kan hon plocka fram det som kortbeningar inte har en chans till.

Sedan 3 år tillbaka är Anna medryttare på hästen Aubergin "Abbe". Han är hennes på vardagarna och hon får träna och tävla in princip hur mycket hon vill med honom.

f. 1995 | Svenskt halvblod | Valack | 1.65 m

e. Beach Boy