Jag har levt i Sverige i hela mitt liv men familjen har rest en hel del.

Något som är återkommande i mitt liv och som är otroligt irriterande är situationer där jag säger något, kommer med en ide eller liknande och senare så är det en person, som hörde detta, får det att låta som om det var dennas brillianta uttalande eller idé.

Jag HATAR när folk har fel och försöker in i sista stund bevisa att de har rätt. Jag uttalar mig ofta inte om saker om jag inte vet att jag kan vinna diskussionen eller om jag vet att jag har absolut rätt. 
Grejen som är farlig med detta är att jag ofta blir ganska skarp. Det kan också ta en helt annan vändning där motparten i argumentationen till slut inte fattar vad jag säger, då jag gärna använder lite svårare ord, och då står jag där som en jubelidiot och är svinsur över att den andra personen i fråga inte var en motståndade som var värdig nog...

Jag har lätt för att känna hur det känns genom att se på ett ekipage och kan ta med mig det till när jag själv sitter upp.

Jag älskar knäckebröd. Kan äta hur mycket som helst!