Tänkte säga vad jag tycker

om en grej som förekommer väldigt ofta, tråkigt nog.
En liten grej som kallas AVUNDSJUKA.

Jag har själv varit med om det så många gånger och de flesta av er har säkert blivit utsatta för det eller själv varit det.
Jag har lärt mig hur man ska hantera det nu och kan vända det mot något positivt istället för att ta åt mig skiten som man får.

När jag var 14-15 år så fick jag chansen att få en egen foderhäst, samt rida in och utbilda en unghäst och glida runt på en stor maffig fux som är utbildad på grand prix nivå och träna för ägaren till denne. Samtidigt blev jag efterfrågad av ganska många som ville att jag skulle hjälpa till att utbilda/träna deras hästar. Detta satte griller i huvudet på endel i min omgivning och jag blev kallad för en bortskämd unge som sågar ner sina hästar på tygel och absolut inte borde göra dedär rörelserna eller skolorna efter som jag inte var "redo" eller gammal nog för det.


Nu i efterhand så tänker jag mest på hur otroligt korkade personerna i fråga var som sa detta. INGEN av dem, kunde göra det på hästryggen som jag kunde. Men när jag var 15 år så blev jag bara ledsen och sårad. Varför gick mina klubbkamrater runt och snackade skit om mig när jag hade fått möjligheter att utvecklas och bli en duktigare ryttare? Självklart var dem avundsjuka, de fick aldrig någon helsvart orörd unghäst att utbilda, de fick heller aldrig kännas på hur det var att lära sig galoppombyten på en extremt fin fux som fått lovord från Jan f****ing Brink! Jag fick möjligheten och det har lagt grunden till allt jag kan idag. Jag vet hur det ska kännas när en häst har en Ärlig eftergift genom hela kroppen och jag vet hur det ska kännas millisekunden innan hästen byter galopp. Med mycket hjälp av min mamma så kunde jag sträcka på mig, och visa att jag var Stolt för vad jag kunde.


Mycket av detta kan jag relatera till det lilla landet lagom, med brunsås och mellanmjölk. Här i sverige får man minsann inte säga att man är duktig... Eller alla säger ju att man får, men ojojoj vilket liv det blir om man verkligen gör det! Dubbelmoral så in i bängen!
En situation som jag hört om nu det senaste handlar om en skitduktig ung tjej som ska få en ny ponny. Denna ponnyn kommer importeras från England och har gått EM i dressyr med föregående ryttare. Nu är det alltså samma folk som var på mig, som är på denhär tjejen. Hon köper sig tydligen till framgång. Det är så sjukt tråkigt att höra sånt här. Jag själv tycker att tjejen får en fantastisk möjlighet att utveckla sig. De som klagar är de som aldrig kommer kunna ha möjligheten att ta sig långt. Och innerst inne vet de att de inte har kapaciteten till det heller. Därför blir det så himla lätt att klanka ner på en som HAR kapaciteten och som HAR tillgångarna.



Nästa gång någon säger något elakt om dig och din häst. Vänd på det, personen som säger det önskar bara att denne hade det precis som du. 

The end!

Kommentarer
Postat av: Anna

Känner igen mig i det där med att vara avundsjuk. Dock vet jag inte om det var därför personerna i min ridgrupp gav mig snea blickar så fort jag fick förbi. Tillslut orkade jag inte mer och slutade helt i stallet. Jag ångrar det så otroligt mycket idag att jag slutade för jag vill verkligen utvecklas som ryttare, men det är svårt när man har en envis b-ponny som inte går framåt när man rider. Dock lär jag mig tålamod.

2012-01-22 @ 21:36:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0