Detta fick mig att lacka ur. Varför försöker vi gång på gång övetyga alla om hur underbara hästar är? Varför det är så hardcore? Varför vi är bäst?

Det är som att jämföra med ett litet barn som leker med en docka. Hon älskar sin docka. Bär med sig den, tänker på den, leker med den och tar hand om den.

Men så finns det andra barn. De leker med lego, spelar fotboll eller hoppar hopprep. Alla barn tycker att det är deras lek som är den allra bästa. Ibland kanske man frågar en kompis om den vill vara med, men om den inte vill det så är det ju mest synd om den. Du har ju redan din lek som du tycker om.

Ibland kanske man vill andra att förstå hur jäkla kul det är att leka med dockor. Men när de andra verkar ta till slig argumenten blir man frustrerad och börjar hacka på alla andra lekar. Jaga en boll och hoppa upp och ner - hur kul kan det vara? Då får man höra tillbaka om hur töntigt det är med dockor. 

Man har egentligen inget emot de andra lekarna, man ville bara att alla skulle förstå hur bra dockor var.
Vad gör man då? Ska man stå där som en barnunge och kasta pajer fram och tillbaka.  Eller ska man sträcka på ryggen med sin docka under armen och stolt gå därifrån med vetskapen att man har något som de andra aldrig kommer att förstå och nöja sig med det.